Regeringen Seinfeldt

Expressens ledarredaktion skriver idag om Moderaternas ovilja att redovisa vilka donatorer partiet har. Ett parti som ibland anses ta lätt på människors integritet (läs IPRED, FRA) tycks värna sina stora penninggivares integritet å det yttersta. Expressen skriver också mycket riktigt att en givare som ger stora belopp till ett parti kan tänkas förvänta sig att få någonting tillbaka:

"Man kan tänka sig att den som investerar stora summor förväntar sig viss avkastning. Det är exempelvis känt att medlemmarna i Moderaternas insamlingsorganisation "Sällskapet Tornet" får exklusiva möten med partiledningen som tack för sina generösa gåvor. De pratar förmodligen inte om vädret på dessa hemliga sittningar."

Och precis som Expressen skriver kommer valet 2010 vara valet då TV-reklam på allvar kommer att göra sin entré i det svenska politiska livet. TV-reklam kostar pengar. Mycket pengar. Frågan är då vilka intressen som kommer att ligga bakom Moderaternas TV-reklamsatsningar i valrörelsen.

Är det verkligen så osannolikt att en näringslivstopp skulle kunna tänka sig att sponsra ett litet klipp på TV4 för några miljoner kronor? Det skulle kunna ske "ur egen ficka" - med lite bokföringshjälp kan det nog funka alldeles utmärkt. I utbyte skulle några sådana "donationer" kunna innebära att Moderaterna behåller makten. Kanske kryddat med ett löfte om att den bransch i vilken företaget bedriver sin verksamhet får subventioner eller förbättrade villkor. Snacka om att få avkastning för sin investering i så fall.

En del läsare kanske uppfattar detta som rena spekulationer. Men då är det enda sättet att undvika misstankar om maktkorruption att öppna upp Moderaternas hemliga bidragsregister. Kan det vara för mycket begärt att offentliggöra personers identitet som ger mer än 20 000 kronor? Vad har Moderaterna att dölja?

Ingen lär blir förvånad om Moderaterna kommer att kunna lägga stora belopp på TV-reklam nästa år. Med Moderaternas superhemliga miljonbidragsregister riskerar nästa års valrörelse att bli ett skådespel på TV, en sitkom i svensk politik. Snacka om regeringen Seinfeldt...

Läs Hartmans blogginlägg idag på samma tema.

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, högerns pengar, m-partistaten, moderaterna, moderaternas pengar, näringslivets pengar, näringslivet, politik, regeringen.

Arbetslösheten är resistent mot regeringens medicin

Sverige styrs av en regering som berömmer sig för att minska utanförskapet och arbetslösheten. Den talar om att "det ska löna sig att arbeta", om "incitament för att komma tillbaka i arbete". Det sägs vara skälet till att de sänker skatterna.

Det må möjligen fungera i neoklassiska nationalekonomiska teorier. Men uppenbarligen inte i verkligheten.

Sverige befinner sig i en djup ekonomisk kris. Om detta råder inga tvivel. Regeringen bedömer själv att arbetslösheten kommer att stiga kraftigt nästa och nästnästa år.

Problemet är att Sveriges arbetslöshet sedan en tid tillbaka stiger snabbare än i omvärlden. Nu har Sverige högre arbetslöshet än EU:s genomsnitt. Och som Thomas Östros (S) konstaterar har Finland för första gången på många år lägre arbetslöshet än Sverige. Ekonomin störtdyker mer än i omvärlden. Svenska folket har ingen tillit till ekonomin. De sparar mer än någonsin.

Det blir alltmer uppenbart att Sveriges regering inte klarar av att bekämpa krisen i Sverige. Om det har med senfärdighet eller med felaktig politik att göra råder olika uppfattningar om. Troligen är det en kombination. Klart är att regeringens politik inte fungerar.

Arbetslösheten är tydligen resistent mot regeringens medicin - sänkta skatter för lånade pengar. Istället kommer medicinen att bli dyr när skulderna ska betalas av svenska folket.

Andra som skriver är Alliansfritt Sverige, Veronica Palm, Peter Andersson och S-buzz.

UPPDATERAT. Noterar att Aftonbladets Lena Mellin skriver om att krisen på arbetsmarknaden är lika djup som på 1990-talet. Men de glömmer att skriva att Sverige nu går sämre än andra länder. Även om problemet inte är "hemmalagat" så är krishanteringen uppenbarligen sämre än i andra länder.

Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, alliansen, Fredrik Reinfeldt, jobbkris, jobbävning, kris, m-partistaten, moderaterna, politik, regeringen.

Reinfeldts konspirationsteori

En del av dem som såg SVT:s morgonsoffa i morse fick nog morgonkaffet i strupen. Statsminister Fredrik Reinfeldt lanserar en sällan skådad konspirationsteori om att S skulle tvinga media att svara på frågan om han är beredd att samarbeta med det utpräglat främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna.

Programledaren Lotta Bouvin-Sundberg frågar statsministern: Så ditt besked är klart och tydligt att ni kommer aldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna?

Statsministerns svar:

"Det är så här: Ni kommer aldrig att sluta ställa frågan. Ni kommer att ställa frågan om och om igen så att det låter som att man inte hör vad jag säger...

Socialdemokraterna ringer nu runt till alla landets redaktioner och säger: ställ frågan en gång till, hela tiden...

Vi hör att de gör det."

Statsministern antyder att S skulle styra media. Egentligen är kommentarer överflödiga. Media i Sverige tar inte order från politiska partier. Och i den mån redaktioner har egna politiska uppfattningar så är en snabb titt på Tidningsutgivarnas tidningsdatabas lista över svenska ledarsidor tydlig. Av ca 100 dagstidningar med politisk färg är ca 10 vänsterinriktade. Resten borgerlig...

Sen var det det där med Sverigedemokraterna. Fredrik Reinfeldt gör Sverigedemokraterna en tjänst genom att inte svara på frågan om han är beredd att samarbeta med dem. Och även om han - mot förmodan - skulle svara nekande på frågan om han är beredd att "samarbeta med" SD så är det fortfarande inte säkert om han skulle kunna tänka sig regera vidare med passivt stöd från SD.

Det skulle vara minst lika illa. Skulle Moderaterna klamra sig fast vid regeringsmakten med passivt stöd från ett av Europas mest främlingsfientliga partier, utan att det för väljarna blir tydligt vad SD får ut i gengäld, ja då har Sverige problem.

Andra som börjat skriva om detta är S-buzz, Alliansfritt Sverige, Erik Laakso och Monica Green. (UPPDATERAT:) Nu har även tidningen Resumé uppmärksammat saken.

Anders Borg: Bra med sänkt lön

Så kommer då avslöjandet om det som alla redan vet. Moderaterna tror att sänkta löner ger fler jobb. Ett internt dokument som Expressen plockat fram visar att finansminister Anders Borgs statssekreterare Per Jansson visar bilder där han beskriver hur bra det är med sänkt skatt som ger sänkt lön som i sin tur ger fler jobb. Samtidigt har Borg utåt (bl a till SVT i maj) sagt: "Vi vill inte ha lönesänkningar"

Och hur var det nu igen med skattesänkningarna? Just det, de har gått till dem som tjänar mest. En av dem som tjänat mest är Anders Borg och Fredrik Reinfeldt själva.

090910 Ekonomiska Laget Ud

View more presentations from guest9e18251e.

Andra som skriver om detta är Alliansfritt Sverige, Claes Krantz, S-buzz, Peter Andersson, Krassman, Arvid Falk, Erik Laakso och Jinge för att nämna några.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, moderaterna, m-partistaten, politik, regeringen.

Om att mena vad man säger och hålla vad man lovar

Idag presenterade de rödgröna partierna en rapport som granskar Sverige efter 3 år med en moderatstyrd regering:

Statsminister Fredrik Reinfeldt brukar säga att deras skattesänkningar "främst är riktade mot" låg- och medelinkomsttagare. Antingen så träffar de borgerliga fel när de "riktar" eller så ljuger de. Rapporten visar på siffror från Riksdagens utredningstjänst som visar att den rikare fjärdedelen av befolkningen har fått hälften av alla skattesänkningar.

Vad Reinfeldt medvetet eller omedvetet glömmer bort är att de sänkt även andra skatter som främst gynnat höginkomsttagare, exempelvis fastighetsskatten och förmögenhetsskatten.

Rapporten visar också med all tydlighet att den borgerliga valretoriken från 2006 års valrörelse ekar tomt. Det blev inte fler jobb, det blev färre. Det blev inget minskat utanförskap, det blev ökat. Det blev ingen bättre näringslivspolitik, den blev sämre.

Om ett år är det val. Då tror jag att väljarna kommer att kräva en regering som menar vad den säger, och som håller vad den lovar. En rödgrön regering.

Rapporten kan läsas direkt här:

Hogerpolitiken Klyver Sverige 09

View more documents from Rodgron.

Andra som skriver om detta är SvD 1 och 2, HBT-sossen, Peter Andersson, S-buzz, Alliansfritt Sverige för att nämna några.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, Fredrik Reinfeldt, m-partistaten, moderaterna, politik, regeringen.

Nya sju sorters moderater

I sommar har jag bakat. Fyriskaka (sockerkaka med äpplen) blev sommarens hit i familjen. Receptet fanns i den välkända boken "Sju sorters kakor".

Den upplaga som fanns till hands hade ett litet "nya" inklämt ovanför namnet. När boken trycktes var den upplagan ny. Året var 1966.

Nu är boken ganska sliten. Det är inte så konstigt. Den har nästan lika många år på nacken som Sveriges statsminister (som var ett år när "Nya" sju sorters kakor gavs ut).

När boken fick ett "nya" i rubriken var det för att markera att det handlade om en uppdaterad upplaga av en bok. Några nya recept, några borttagna. Men i slutändan samma produkt. Och efter ett tag är det inte längre "nytt".

Ungefär så är det med Moderaterna. Partiet hade svårt att sälja under Bo Lundgrens partiordförandeskap. Med Fredrik Reinfeldt försökte partistrategerna med Per Schlingmann i spetsen sälja bättre bland svenska folket. Så de satte ett "nya" framför Moderaterna. Men är det så klokt att sätta en ny etikett på något som alla ändå vet inte är nytt? Är det så klokt att sätta ett "nya" på något som efter ett tag ändå känns föråldrat?

Väljarna får avgöra. Allt fler börjar inse att det lilla ordet "nya" framför partinamnet Moderaterna var ett försök att sälja en produkt som i grunden är gammal. Snacka om historisk bluff.

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, m-partistaten, moderaterna, Per Schlingmann, regeringen.

Hur kan de borgerliga ha sådan otur - igen?

Statliga Ekonomistyrningsverket kom idag med prognoser för statens finanser, som bl a rapporteras via SvD och DN. De tror på ett underskott i statsbudgetens saldo på ofattbara 201 miljarder kronor i år.

Hur kommer det sig att dessa underskott kommer - igen?

En titt på diagrammet intill visar på statsbudgetens saldo under borgerliga respektive s-regeringar (och för säkerhets skull har valår räknats in i den sittande regeringens tid eftersom en nytillträdd regering knappast hinner påverka valårets saldo).

En och annan ställer sig frågan om man kan ha sådan otur varje gång man har regeringsmakten. Jag tror inte på oturstesen. Finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt har varit mycket medveten om det statsfinansiella läget. De visste att underskotten skulle komma i år, de skrev om det i sin vårbudget. Men de sänkte ändå skatterna - igen. Egentligen inget nytt under solen. Under Carl Bildts tid som statsminister var skattesänkningar också mer prioriterade än något annat.

Och för att repetera det hela igen: underskott skapas genom att man låter kostnaderna vara större än intäkterna. Att sänka skatterna när man riskerar underskott är inte direkt ett sätt att komma till rätta med ett underskott.

Också en titt på de genomsnittliga underskotten under socialdemokratiska respektive borgerliga regeringsår visar att de borgerliga inte lyckats särskilt bra.

Då återstår frågan. Vågar svenska folket överlåta ytterligare fyra års ekonomiskt styre till de borgerliga partierna?

Andra som skriver: Ann-Christin Furustrand, Peter Andersson, Karins värld, Monica Green, Alliansfritt Sverige och På marginalen.

Läs även andra bloggares åsikter om alliansen, Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, m-partistaten, moderaterna.